writtenlife

Jag kan inte sluta tänka att jag fortfarande är så jävla sur på den där lilla golarfittan men igentligen, jag kan inte hålla på och haka upp mig och gå och va sur. Jag mår bara dåligt av att gå och va sur så, men det är rätt svårt att glömma att en vänn eller lättare sagt en jag trodde va min vänn, golade ner mig. Men aya. Fan det blir som det blir och är som det är.. nu försöker jag glömma det där.

Jag kan fan knappt gå för att jag har så ont. Nu börjar dagarna krypa närmare och fredagen är snart framme sen jobbar jag nostopp fram till onsdag och sen börjar jag skola på torsdag. Jippi, eller ej. Riktigt gott med jobb, det är endå en krona eller två lön men fan för att jobba.. man sliter röven av sig för igentligen ingenting. Men kul att jag har ett bra jobb och underbara arbetskamrater och en underbar chef..

Åh kan verkligen bara inte släppa tankarna ifrån dig, Din kropp din värme. Off. Och poff så tryckte jag bort dom tankarna med.

Helt underbart får brev nu minst en gång i veckan och jag rent utav älskar det. Helt underbart att höra ifrån det och veta att allt är bra.

Jag har en hund här bredvid mig som ligger och sparkar och hoppar. Får väl försöka gå med han ensväng. Inte för att jag kan gå så bra men det kan ju vara värt ett försök.