Om du vill, så kan du.
Det finns så många människor där ute som känner sig odugliga, vissa mer än andra. och vissa tar det hårdare. Men jag vet att även om du är en pundare, alkoholist, sex miss brukare, mobbad, eller är en mobbare själv. så finns det alltid någon som bryr sig även om du själv inte känner det så. För att ibland måste man viddga sina tanke byar, och inte tänka i en och samma bana, och inte bara ur ditt eget perspektiv. Och även ifall någon konfronterar dig, är det inte alltid för att vara elak utan kanske för att det lät orimligt och vill ha ett mer utförligt svar.
Tänk nu på att man ofta har mer än vad man ser. Tänk efter och se det ur andras perspektiv.
Peace.
Vårat ursprung, Vårat eget kött och blod.
Jag fick en på minnelse ifrån min kussins blogg. Om hur viktig familjen är. Att man inte kan byta kött och blod, Men vänner som vi oxå kan kalla vatten. Kan vi hälla ut och tappa upp nytt. Och jag menar det är många gånger man tappar greppet och tycker att familjen är onödig och att man inte behöver familjen. Nej man kanske inte behöver dom för man klarar sig själv, Men att bara veta att man alltid har någon stans att vända sig, det behöver man. Och jag menar,
Jag har min mamma som är bättre än så mycket annat i mitt liv. Men det är inget man tänker på. Jag kan ibland tänka på hur dum jag är, elak jag är för att jag snäser tyket eller till talar henne på ett sätt som inte är acceptabelt, Jag menar så mycket min mamma lägger ner på mig. Så mycket hon ger mig. Hon har gett mig ett liv, ett perspektiv att se saker ur, som jag vet många i min ålder inte har. Hon lägger all sin tid på mig och mitt intresse, och även pengar hon igentligen kunde lagt på sig själv, det lägger hon på mig för att jag ska kunna träna tävla, och över lag fortsätta med mitt intresse.
Sen har jag min pappa, När jag va liten va han som gud för mig. Jag kollade upp på honnom som om han stod på moln och jag va hans lilla ängla prinsessa. Han kunde inte säga nej till mig och gav mig allt jag behövde och lite till. Sen klandrar jag honnom idag för att han började jobba i norge och har vart där nu i över 11 år, och att jag inte känner min pappa. Men ja varför är han där.? Kanske för att jag ska kunna leva som jag gör, och få det jag får. Att jag och min pappa har mycket bråk det är ingen hemlighet. Och att blå märken upp kommit det är nog inte konstigt. Men att jag säger att jag hatar honnom och att jag vill att han ska försvinna ifrån jorden éller iallafall ifrån mig, det känns jusst nu fel. Jag skämms faktiskt. Det är väl inget man ska vilja. Det va han som skapade mig, det är utav hans kött och blod jag upp kom,
Sen har vi ju min underbara syster ifrån mamma, Den bästa mamman på jorden fick den bästa systern, Och det är ju samma där. Mycket bråk har det varit men jag älskar henne ändå. Och jag vet oxå att när jag va liten va det hon som fick skulden för mycket jag gjorde, och jag vet oxå att det är svårt att inte få uppmärksamheten man vill ha, och jag och min syster är nog rätt lika för vi båda gillar uppmärksamhet, Så jag avgudar henne för att hon aldrig ger upp, Hon ska nå det mål hon satt upp, Och jag är så glad att hon inte gav upp om mig, även fast jag gett henne så himmla mycket skit i mina dar, och jag ber om ursäkt om det nu. En syster går inte att ersätta och jag skulle faktiskt aldrig vilja göra det heller. Och jag är ledsen för onödiga bråk, att jag trott värre om henne än vad hon faktiskt är, Men ni ska veta att en bad girl det är hon.! Det jag menar att många gånger ser man inte sitt eget fel och jag säger som min mamma lärt sig för att inte lägga all skuld på mig, man måste alltid vara minst två i ett bråk, och det har hon rätt i.
Sen har jag faktiskt tro det eller ej en bror med, på pappas sida. Och att en hemsk händelse hände på en nyår för länge sen kom och försörde våran igentligen ganska dåliga relation, gjorde den ju inte bättre. Att inte höra av sin bror och igentligen inte våga ta kontakt igen för att misstag som faktiskt inte va mitt, det är inte så kul. Men han är ju som sagt en familje medlem och vi har samma kött och blod och det är de ingen som kommer kunna ändra på, Och jag är stolt över det. Jag vet att det är en bra kille som oxå har väldigt fina barn, men att inte få vara med i deras uppväxt är inte heller så jätte kul. fast det värsta är igentligen rädslan om att min bror försvinner, helt enkelt dör utan att jag får lära känna honnom på det viset jag vill. Det är de värsta och oxå den kännslan jag troligen kommer att få leva med.
Så alla som har an familj och känner att ni har ett hat. Tänk istället på allt positivt dom gjort för er, eller kunde gjort, eller som dom gör för någon annan. Ta vara på era familjer för dom som kan det, Och om ni inte kan ta på dom, så skänk tankar. Innert inne älskar vi alla våra familje medlämmar om det så är med hat kärlek.!
Peace!
Jag och pappa.
Jag och mamma, En bild ifrån thailand där vi båda va trötta efter en dag på stranden.
Min otroligt vackra syster.
och sist men inte minnst, Min bror.
Jag har min mamma som är bättre än så mycket annat i mitt liv. Men det är inget man tänker på. Jag kan ibland tänka på hur dum jag är, elak jag är för att jag snäser tyket eller till talar henne på ett sätt som inte är acceptabelt, Jag menar så mycket min mamma lägger ner på mig. Så mycket hon ger mig. Hon har gett mig ett liv, ett perspektiv att se saker ur, som jag vet många i min ålder inte har. Hon lägger all sin tid på mig och mitt intresse, och även pengar hon igentligen kunde lagt på sig själv, det lägger hon på mig för att jag ska kunna träna tävla, och över lag fortsätta med mitt intresse.
Sen har jag min pappa, När jag va liten va han som gud för mig. Jag kollade upp på honnom som om han stod på moln och jag va hans lilla ängla prinsessa. Han kunde inte säga nej till mig och gav mig allt jag behövde och lite till. Sen klandrar jag honnom idag för att han började jobba i norge och har vart där nu i över 11 år, och att jag inte känner min pappa. Men ja varför är han där.? Kanske för att jag ska kunna leva som jag gör, och få det jag får. Att jag och min pappa har mycket bråk det är ingen hemlighet. Och att blå märken upp kommit det är nog inte konstigt. Men att jag säger att jag hatar honnom och att jag vill att han ska försvinna ifrån jorden éller iallafall ifrån mig, det känns jusst nu fel. Jag skämms faktiskt. Det är väl inget man ska vilja. Det va han som skapade mig, det är utav hans kött och blod jag upp kom,
Sen har vi ju min underbara syster ifrån mamma, Den bästa mamman på jorden fick den bästa systern, Och det är ju samma där. Mycket bråk har det varit men jag älskar henne ändå. Och jag vet oxå att när jag va liten va det hon som fick skulden för mycket jag gjorde, och jag vet oxå att det är svårt att inte få uppmärksamheten man vill ha, och jag och min syster är nog rätt lika för vi båda gillar uppmärksamhet, Så jag avgudar henne för att hon aldrig ger upp, Hon ska nå det mål hon satt upp, Och jag är så glad att hon inte gav upp om mig, även fast jag gett henne så himmla mycket skit i mina dar, och jag ber om ursäkt om det nu. En syster går inte att ersätta och jag skulle faktiskt aldrig vilja göra det heller. Och jag är ledsen för onödiga bråk, att jag trott värre om henne än vad hon faktiskt är, Men ni ska veta att en bad girl det är hon.! Det jag menar att många gånger ser man inte sitt eget fel och jag säger som min mamma lärt sig för att inte lägga all skuld på mig, man måste alltid vara minst två i ett bråk, och det har hon rätt i.
Sen har jag faktiskt tro det eller ej en bror med, på pappas sida. Och att en hemsk händelse hände på en nyår för länge sen kom och försörde våran igentligen ganska dåliga relation, gjorde den ju inte bättre. Att inte höra av sin bror och igentligen inte våga ta kontakt igen för att misstag som faktiskt inte va mitt, det är inte så kul. Men han är ju som sagt en familje medlem och vi har samma kött och blod och det är de ingen som kommer kunna ändra på, Och jag är stolt över det. Jag vet att det är en bra kille som oxå har väldigt fina barn, men att inte få vara med i deras uppväxt är inte heller så jätte kul. fast det värsta är igentligen rädslan om att min bror försvinner, helt enkelt dör utan att jag får lära känna honnom på det viset jag vill. Det är de värsta och oxå den kännslan jag troligen kommer att få leva med.
Så alla som har an familj och känner att ni har ett hat. Tänk istället på allt positivt dom gjort för er, eller kunde gjort, eller som dom gör för någon annan. Ta vara på era familjer för dom som kan det, Och om ni inte kan ta på dom, så skänk tankar. Innert inne älskar vi alla våra familje medlämmar om det så är med hat kärlek.!
Peace!
Jag och pappa.
Jag och mamma, En bild ifrån thailand där vi båda va trötta efter en dag på stranden.
Min otroligt vackra syster.
och sist men inte minnst, Min bror.
allt och inget.
Det va som sagt ett tagsen och som jag sagt alla andra gånger är det för att jag inte riktigt har tid. Jag har knappt tid att tänka. Jag hinner inte ens hem innan det är nästa sak att göra. Men idag kände jag att det va dax.
Måste börja klaga på skolorna som inte har pedagogiskt utbildat folk på skolor. Att staten som ändå tar så mycket pengar och lägger på barn i afrika eller vad dom nu gör. hjälp oss här i sverige. Jag menar lärarna kan ju inte ha en utbildning i pedagogik eller så skiter dom bara i det.
Jag börjar bli riktigt jävla skoltrött nu igen och är så sugen på att hoppa av skiten så det är inte sant. Satte mig faktiskt i bilden påväg hem och pratade med mamma om det, och vi kom fram till bra saker ändå. Nu är det inte så att min mamma råder mig att hoppa av, men hon råder mig heller inte till att gå och må dåligt. Så vi kom fram till om det är så att det kanske faktiskt går att ta ett sabbats år efter detta året och komma tbx i 3an nästa år igen. att jag väntar ett år. Eller om inte det går att jag bara skiter i detta och läser upp betygen sen. Läser till dom kurser jag faktiskt vill för nu läser jag ingen som direkt intresserar mig även om det handlar om häst.
Sen att gå med sånna idioter som inte fattar.. Jag menar jag fattar trögt, när jag fattar då fattar inte dom idioterna.. Jag menar halva lektionen går åt att dom ska prata om någon jag kan, då kan jag ju lika gärna vara hemma och göra sakerna ?
Neej okej nu tänkte jag barnsligt men när jag blir iriterad, arg, trött så går det ut över mitt tänk. och då tänker jag hatiskt om alla som öppnar sin käft. Sorgligt men så är det.
Nu ska jag käka mat sen upp till hästen i detta förbaskade regnet.! Ush!
Peace
oväder!
Ni vet ju vad man säger om vädret som är nu. Man blir så deprimerad. Det börjar bli mörkt, det börjar bli fruktansvärt blött, och det börjar bli kallt. Det är nu höst.! Och hur känns det ? njaa för mig känns det inte bra iallafall. jag tycker inte att vi har haft någon sommar över huvudtaget. Men det kan vara så att jag låg och sov när solen va framme så jag inte märkte av sommaren någon vidare.
Vädret igår va inte kul, så sa till mamma att om det är sånt väder i morgon på morgonen tänker jag inte gå upp. Vaknade upp och ingen som väckt mig. Men när jag kollar upp och ut så är det inget dåligt väder, då är det lite blåsigt men inget regn. Då får jag vara hemma och ha tråkigt istället när det är '' bra '' väder. Haha Så negativ, skyller på hösten!. ;) n
Vädret igår va inte kul, så sa till mamma att om det är sånt väder i morgon på morgonen tänker jag inte gå upp. Vaknade upp och ingen som väckt mig. Men när jag kollar upp och ut så är det inget dåligt väder, då är det lite blåsigt men inget regn. Då får jag vara hemma och ha tråkigt istället när det är '' bra '' väder. Haha Så negativ, skyller på hösten!. ;) n
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Den senaste tiden har jag haft tomt på ord och meningar för att överhuvudtaget villja eller kunna blogga. Det är lite surt tycker jag för jag iallafall får inte ut mina tankar på ett bra sätt i och med att jag har svårt för att prata i verkligheten, Och det gäller allt näst intill. Inte så att jag är osocial eller så, tror jag inte ilf :) Men har svårt att få ut mina tankar för ofta blir det så fel. När man skriver kan man läsa om ändra i texten och det känns fel, ja ni vet, men det har vart torrt på ord meningar och tankar över lag. Vill bara visa att jag lever och nu faktigskt komma och skriva ut en snabb sak bara.
Jag vill klaga och igentligen säga till och hoppas att personer läser och tar in, att jag blir så fruktansvärt trött och irriterad som använder mig och även andra som någon sorts tröst, eller första hjälpen förband, För att jag kan lyssna och komma med råd och när det gäller tunga grejer kan jag nog värka rätt Hård fast inte hård, Men jag kommer med argument varför och för och emot. Ja ni som känner mig ni vet. Men jag är så trött på att va en axel ni kan luta er emot men sen varken få något för det, eller bara bli lämnad som en påse skit, när ni inte behöver mig.. Jag vet detta händer alla människor mer eller mindre, men bara denna månad så känns det som att folk backar ? Gör jag något fel ? Är det mig ? Det tycker ner självkänsla, livsglädje ja allt. jag menar vem känner sig omtyckt och får positivkredd för det men gör när någon bara vänder ?
Men jag känner som så här, är du så liten att du inte klarar dig själv din patetiska idiotiska äckliga lilla människa så fine, Jag klarar ilf av att hjälpa både dig själv samtidigt som jag höjer mig själv och lever mitt eget liv. Jag menar, Vad gör du ? Inget du lever på mig, försöker manipulera men nejdå. Mig lyckas du inte med.
Jusst nu för detta ögonblick kom jag på att fan jag är ju igentligen så jävla grym. jag klarar flera saker samtidigt medans vissa inte klarar något. Så fuck you! Jag mår bra jag lever mitt liv.
Fast lite äcklig känner jag mig jusst nu., Jag stinker ko! Så duschen ropar på mig och vill väldigt gärna göra mig ren hör jag, så jag får väl va snäll och låta den!
I mitt förra inlägg skrev jag om bup, De va någon jag vet inte vem som frågade vad jag gör där, '' Nej jag är inte psyksjuk, deprimerad, dålig familj, '' nejnejnej inget sånt. Jag har gjort en adhd utredning och det kan jag berätta för er att det hade jag.. Så där ser ni ännu en grej, fy fan va jag är grym som klarat med igenom det utan några igentligen stora problem för omvärlden utan mer i mitt huvud det är kaosat. men det är ju lungt ;)
Peace!
Jag vill klaga och igentligen säga till och hoppas att personer läser och tar in, att jag blir så fruktansvärt trött och irriterad som använder mig och även andra som någon sorts tröst, eller första hjälpen förband, För att jag kan lyssna och komma med råd och när det gäller tunga grejer kan jag nog värka rätt Hård fast inte hård, Men jag kommer med argument varför och för och emot. Ja ni som känner mig ni vet. Men jag är så trött på att va en axel ni kan luta er emot men sen varken få något för det, eller bara bli lämnad som en påse skit, när ni inte behöver mig.. Jag vet detta händer alla människor mer eller mindre, men bara denna månad så känns det som att folk backar ? Gör jag något fel ? Är det mig ? Det tycker ner självkänsla, livsglädje ja allt. jag menar vem känner sig omtyckt och får positivkredd för det men gör när någon bara vänder ?
Men jag känner som så här, är du så liten att du inte klarar dig själv din patetiska idiotiska äckliga lilla människa så fine, Jag klarar ilf av att hjälpa både dig själv samtidigt som jag höjer mig själv och lever mitt eget liv. Jag menar, Vad gör du ? Inget du lever på mig, försöker manipulera men nejdå. Mig lyckas du inte med.
Jusst nu för detta ögonblick kom jag på att fan jag är ju igentligen så jävla grym. jag klarar flera saker samtidigt medans vissa inte klarar något. Så fuck you! Jag mår bra jag lever mitt liv.
Fast lite äcklig känner jag mig jusst nu., Jag stinker ko! Så duschen ropar på mig och vill väldigt gärna göra mig ren hör jag, så jag får väl va snäll och låta den!
I mitt förra inlägg skrev jag om bup, De va någon jag vet inte vem som frågade vad jag gör där, '' Nej jag är inte psyksjuk, deprimerad, dålig familj, '' nejnejnej inget sånt. Jag har gjort en adhd utredning och det kan jag berätta för er att det hade jag.. Så där ser ni ännu en grej, fy fan va jag är grym som klarat med igenom det utan några igentligen stora problem för omvärlden utan mer i mitt huvud det är kaosat. men det är ju lungt ;)
Peace!
