Stress och smått panik.

Jaa. Nu är jag officiellt 18år imorgon. Känns ju som att jag vart 18 år i säkert 1 och ett halvt år redan. Med tanke på att jag vart ute på krogen och sånt så mycket innan. Och många vakter som faktiskt gått på mina knep när dom bett om legg. Och att dom gått på att det vart jag på legget när jag väl haft med mig något.

Känns som att man kommer vara tvungen att se sig själv som vuxen nu. Jag kommer inte kunna säga, Men jag är bara ett barn. För ja faktiskt. Jag drar fortfarande det draget när jag gjort något jag ångrar. Det går lixom inte att säga '' Men mamma, Jag är ju bara vuxen '' Tror inte att det går vägen längre.

Det är så mycket dom här veckorna nu. Fram till v 52 har jag totalt fullt upp. Det är Skolan, Har nationella prov nu fram till v 52, Två prov per v nästan. Sen har jag Plugg till körkort, För är beräknat om ca 2 v ska jag ha körkort. Bokat teori prov och uppkörning och är redan nervös så jag kan typ inte ens sova. Sen har jag jobb nu på helgerna. Ofta är det ju heldagar ifrån Morgon Ca kl 08.00 tills ca minimun 23.00. Ofta blir det till 01.00. Men ändå skönt att ha något att göra. Fast får inte glömma hästen.. Det är lätt hänt att hon råkar hamna lite på utkant och det är ju absolut inget jag vill. Men ibland får det bli så.

Dirrekt jag får körkort så ska jag chilla.. Då ska jag ge fan i allt va läsning/pluggning heter. inte för att jag läser och så mycket, Men körkorts frågorna snurrar i mitt huvud hela tiden. Jag till och med drömmer om dom jävla vägskyltarna..! Det är hemskt. Och är nog väldigt nervös för att jag själv anser att jag pluggar för lite. :S Men är så svårt att plugga mer, det går lixom inte har så mycket annat att göra. Mina veckor är ju näst intill fullbokade. Men jag gillar ju det så klaga det ska jag inte göra.

Fick min förtidiga födelsedagspressent förut. En systemcamera som jag önskat mig. Jätte nöjd och as glad för den asså. Så va ju uppe hos hästen va tvungen att be mamma ta kort när jag övade på den spanska skritten och så med min paysa. Här ska ni se :)









Julens tid närmar sig med hast.

Julen närmar sig med storm och det märks otroligt tydligt. Inne på kungsgatan i uddevalla hänger det julpynt över gågatan, Både med ljus och stjärnor. Jätte mysigt men trist med kyla. Det är jag ju inte ensam om att tycka. Det märks oxå nu i dom flesta husfönster att ljusstakar står framme och är tända,även att folk börjat klä in husen i ljus.. Tycker verkligen att det känns jätte mysigt och jag ser faktiskt fram emot det. Fast lite ledsen är man ju, att man inte har någon att dela detta mysiga med. Men det gör väl inte så mycket kanske. det kommer väl det med. 

pappa har iallafall köpt en godiskalender till mig, som jag ska öppna varje dag från den 1 december som faktiskt är på torsdag, samma dag som jag har halkan. Till den 24de. Förstår ni nu då att jag kommer va jul fet när vi är framme på den 24 december. Underbart ju. ;) 

Måste på samma gång gratta Tinne Wilhelmson till en först platts i globen idag.
Och även att svenska rolf-göran bengtsson ligger etta i världscupen!.
Sveriges ryttare börjar komma ikapp och bli riktigt bra.! Det är jag stolt över.
Annars diggar jag inte sverige något större.

Måste ju Flascha min godiskalender.!


Vad är positivt för något ?

Ja Nu är det bara en vecka kvar till födelsedag, och dryga en månad kvar till jul. Vet inte vad jag ska säga känns faktiskt inte som att det är vinter ute och det är jag glad för.. Har faktiskt längtat till jul. På något sätt nu på senare år börjar jag tycka att det är mysigt. Va med mormor på torp i lördags och grejade julklappar, Och idag gick jag till mormor och hjälpte henne sätta upp jul gardiner och vi bakade lite, lagade mat och hade en riktigt mysig dag.

Tog ju så klart emmet på en liten runda för att avlasta mormor lite och då blev det att jag gick in mot tennisbanorna, Men när jag kom dig såg jag trappor och så upp mot berget, och kännde igen mig sen unga år.

Genast när jag kom upp kom jag på vad det va. Jag va där med min kussin daniel när jag va liten. Jag minns vi va alltid i den skogen och gungade på någon grej som hängde i trädet. Och gick man längre upp så fanns det som '' bunkrar ''

Jag minns det som om det va igår när han tog upp mig dit, Liten och naiv, Han berättade hur dom hade krigat och sprang upp och ner och hur dom tog skydd. Jag har ingen aning om det han berättade om va seriöst, Men i varje fall minns jag hur jag vände bort blicken i 5 sek, kollade tillbaks och då va jag helt plötsligt ensam. Daniel va borta. Han hörde väl min panik i rösten så hoppa han fram bakom den här bunkern och låtsades skjuta på mig.

Jag saknar verkligen tiden då man va liten. Men inte bara den tiden. Saknar tiden då man inte förstod att livet inte varar för evigt. Även att man visste att folk försvann och dog så tänkte man inte så. Jag är helt ärligt livrädd för att dö. Och jag hatar att folk runt om kring än dör.!

Det värsta är att jag kännde inte Daniel som jag önskar att jag skulle gjort nu i äldre år. Jag vet och jag ser det min kusin sofi skriver i sin blogg, Men fick lite kännslan om att han inte ville att man skulle komma nära inpå och se vad han va eller hur han va.. Och det va väl kanske så med. Jag är ilf otroligt glad att jag kännde daniel som barn.! Tror inte man kunde ha bättre kusiner än daniel och sofi.! Dom va alltid ute och lekte och gjorde mig nöjd.

Minns mycket väl när daniel snöt sig i mina byxor, Och när jag va med och såg dom dragneda byxorna han och hans vänner hade. Minns när sofi lärde mig jula, Och försökte lära mig handvolter. Hur både sofi och Daniel försökte lära mig cykla på en hjuling, och hur den äckliga mus erik slirade runt. Pappigojan har jag något minne av. Om jag inte minns fel va jag rädd för den och tyckte inte alls den värkade trevlig.

Så nu är min fråga. Tänker man på sånt här för att det är högtid snart.. Man tänker på alla man misst. Tex Daniel och Robin, Där ingen av dom är vid liv, Dom båda dog samma år. Alla andra som inte är med oss ute på gatorna där allt händer och där man kan få uppleva dom så kallade högtider.

Det är både en Underbar men även jobbig tid, Då man vill och önskar att hela familjen och vännerna kunde vara samlade. Det är då den hade vart som bäst.! Tänker på alla er som misst någon eller kanske bara tappat någon på vägen. Någon som helt enkelt inte kan stå vid eran sida.







Gömmer sig under lögner.

Lögner är en fråga jag som så många andra ställer sig frågan varför ?

Hur kommer det sig att man ställer sig och ljuger istället för att berätta sanningen. Jag menar nästan i alla situvationer så kommer man längre på att vara ärlig och säga tex, Ja jo det gjorde jag. Eller att istället för att ljuga sig till något säga att så här är det och jag behöver det verkligen ? Det är väl inget som säger att om du är ärlig och i behov av något, att du inte får det. Jag hade ilf mycket helre gett dig med behov av något som förklarar det med sanning, än någon som ljuger för att fe det man vill.

Man ger ju helre någon man vet är ärlig än någon som ljuger, Sen lögner kommer ju alltid fram. Och så är det. även om det tar 5 år så kommer det fram förr eller senare. Och jag tycker synd om alla er människor som ljuger så ni tror på det själva, Även så lider jag med er som ljugit så mycket att ni måste dra er undan och inte kan svara på frågor utan en lögn, för att hela erat liv är uppbyggt på lögner, Erat jobb, det är en lögn, Vad du tjänar, Killen du träffar, Vart du bor, Det du har, Kanske skyller du ett problem på en sjukdom som du själv inte ens har. Er lider jag med. Och jag råder alla er som känner att ni lever i en lögn eller kanske har något att berätta.

Berätta det, Förklara '' Försvara dig inte '', Men erkänn bara. allt känns så mycket bättre efter, Och att inte behöva leva där, det gör dig bara gott.


Otroligt

2011 - 11 - 09

Ni har alla läst eller kanske såg den tregiska händelsen med hästen Hickstead som utav en brusten aort, dog precis efter en vm tävling, Och ryttaren Eric Lamazes 43 år, säger nu att han kommer pansioneras, Hästen va världens bästa häst, och ryttaren låg på en 1 platts, med ruskigt bra poäng, Eric útlåter sig såhär :

– Jag har vunnit så mycket och och det känns som om jag uppnått alla mina mål. Jag har ju vunnit OS en gång och även om jag gärna skulle ha ridit ett till vet jag att utan Hickstead kommer det inte bli av..


En förebild för många och kanske ännu mer nu, Han visar verkligen att allt handlar inte om att vinna, Och att hästsporten handlar inte om att piska eller tvinga hästarna över hindrerna eller tvingar dom hoppa runt på dressyr bana. Utan våra hästar och djur är våra bästa vänner och det är med dom vi vill ha kul med. Precis som att ha kul med din mänskliga bästa vänn..






Du hittar mig inte förän jag kommer fram.

Det finns tider i livet som man säker älskar, då som som mår som bäst. Att vara tonåring är fan inte lätt må ni tro, och ni vet säkert själva, Man oroar sig för allt och man är aldrig perfekt. Har en period jusst nu där jag endast tänker och funderar på finns det någon som verkligen tänker, eller någonsin kännt denna kännsla jag känner jusst nu ? Jag kan inte med ord beskriva hur det känns, Med trevlig det är den inte. Vill inte klaga och tycka synd om sig själv, för som jag annser det finns det inget värre än att lyssna eller läsa om någon som tex.. Vill ta livet av sig, Eller vill ta droger för att må bättre, eller skära sig i armarna. Det är inte min typ utav grej.

Jag håller inne tills jag spricker, Och när jag väl spricker så gömmer jag min mer än vad jag gjorde innan. Så ah Där har ni mig, Jag Gömmer mig.

RSS 2.0