writtenlife

Jag fick en på minnelse ifrån min kussins blogg. Om hur viktig familjen är. Att man inte kan byta kött och blod, Men vänner som vi oxå kan kalla vatten. Kan vi hälla ut och tappa upp nytt. Och jag menar det är många gånger man tappar greppet och tycker att familjen är onödig och att man inte behöver familjen. Nej man kanske inte behöver dom för man klarar sig själv, Men att bara veta att man alltid har någon stans att vända sig, det behöver man. Och jag menar,

 Jag har min mamma som är bättre än så mycket annat i mitt liv. Men det är inget man tänker på. Jag kan ibland tänka på hur dum jag är, elak jag är för att jag snäser tyket eller till talar henne på ett sätt som inte är acceptabelt, Jag menar så mycket min mamma lägger ner på mig. Så mycket hon ger mig. Hon har gett mig ett liv, ett perspektiv att se saker ur, som jag vet många i min ålder inte har. Hon lägger all sin tid på mig och mitt intresse, och även pengar hon igentligen kunde lagt på sig själv, det lägger hon på mig för att jag ska kunna träna tävla, och över lag fortsätta med mitt intresse.

Sen har jag min pappa, När jag va liten va han som gud för mig. Jag kollade upp på honnom som om han stod på moln och jag va hans lilla ängla prinsessa. Han kunde inte säga nej till mig och gav mig allt jag behövde och lite till. Sen klandrar jag honnom idag för att han började jobba i norge och har vart där nu i över 11 år, och att jag inte känner min pappa. Men ja varför är han där.? Kanske för att jag ska kunna leva som jag gör, och få det jag får. Att jag och min pappa har mycket bråk det är ingen hemlighet. Och att blå märken upp kommit det är nog inte konstigt. Men att jag säger att jag hatar honnom och att jag vill att han ska försvinna ifrån jorden éller iallafall ifrån mig, det känns jusst nu fel. Jag skämms faktiskt. Det är väl inget man ska vilja. Det va han som skapade mig, det är utav hans kött och blod jag upp kom,

Sen har vi ju min underbara syster ifrån mamma, Den bästa mamman på jorden fick den bästa systern, Och det är ju samma där. Mycket bråk har det varit men jag älskar henne ändå. Och jag vet oxå att när jag va liten va det hon som fick skulden för mycket jag gjorde, och jag vet oxå att det är svårt att inte få uppmärksamheten man vill ha, och jag och min syster är nog rätt lika för vi båda gillar uppmärksamhet, Så jag avgudar henne för att hon aldrig ger upp, Hon ska nå det mål hon satt upp, Och jag är så glad att hon inte gav upp om mig, även fast jag gett henne så himmla mycket skit i mina dar, och jag ber om ursäkt om det nu. En syster går inte att ersätta och jag skulle faktiskt aldrig vilja göra det heller. Och jag är ledsen för onödiga bråk, att jag trott värre om henne än vad hon faktiskt är, Men ni ska veta att en bad girl det är hon.! Det jag menar att många gånger ser man inte sitt eget fel och jag säger som min mamma lärt sig för att inte lägga all skuld på mig, man måste alltid vara minst två i ett bråk, och det har hon rätt i.

Sen har jag faktiskt tro det eller ej en bror med, på pappas sida. Och att en hemsk händelse hände på en nyår för länge sen kom och försörde våran igentligen ganska dåliga relation, gjorde den ju inte bättre. Att inte höra av sin bror och igentligen inte våga ta kontakt igen för att misstag som faktiskt inte va mitt, det är inte så kul. Men han är ju som sagt en familje medlem och vi har samma kött och blod och det är de ingen som kommer kunna ändra på, Och jag är stolt över det. Jag vet att det är en bra kille som oxå har väldigt fina barn, men att inte få vara med i deras uppväxt är inte heller så jätte kul. fast det värsta är igentligen rädslan om att min bror försvinner, helt enkelt dör utan att jag får lära känna honnom på det viset jag vill. Det är de värsta och oxå den kännslan jag troligen kommer att få leva med.

Så alla som har an familj och känner att ni har ett hat. Tänk istället på allt positivt dom gjort för er, eller kunde gjort, eller som dom gör för någon annan. Ta vara på era familjer för dom som kan det, Och om ni inte kan ta på dom, så skänk tankar. Innert inne älskar vi alla våra familje medlämmar om det så är med hat kärlek.!

Peace!

Jag och pappa.


Jag och mamma, En bild ifrån thailand där vi båda va trötta efter en dag på stranden.



Min otroligt vackra syster.



och sist men inte minnst, Min bror.