writtenlife

Nu börjar mina drömmar ta lite överhand här. Jag drömmer så verkliga drömmar, det är som att jag är vaken, som att jag kunde uppleft dom. för igentligen det jag drömmer om skulle inte förvåna mig. Eller jo igentligen så är det klart att det skulle förvåna mig. Men jag slutar aldrig förvånas utav människor..

Är drömmar verklighet fast i en annan värld ? Kan man uppleva riktiga kännslor genom drömmen.? Sånna som man normalt sett tryckt undan för att man inte vill erkänna eller bara känna jusst det.? För mig jusst nu så känns det som det. det börjar bli läskligt.

Och den här världen eller igentligen ännu en gång mänskligheten slutar aldrig förvånna mig. Igår blev jag förvånad två gånger, igentligen utav två helt olika andledningar. blev till och med förvånad över mig själv. Men det som va det värsta, Hur fan kan en vänn vända sig emot en så extremt mycket så man berättar något som man inte ens öppnar sin käft om. Och hur fan man skulle vilja göra sin vänns liv till ett helvette ?

 Jag kan inte förstå ? Är det så att man är en sån ynklig liten människa och kan inte ta sin egen skit ? Eller är det så att man är en sån hämsk människa och vill förstöra och göra någon annan till åtlöje eller bara låta någon annan få ett liv dom inte velat ha. ?

eller hur fan tänker man när man öppnar sin käfft och snackar ? Golare kallar jag sånna. Är du verkligen en sån ? Det lär du nog inte va länge till ilf din lilla fitta. :D 

Men lika glad är jag ändå. fast gladast är nog räven. Du lyckades nästan med något du inte skulle. men du gjorde det inte. Och det kan ju du vara glad för. Fast glad ska du inte va hjärtat ;)

One Love.