working with myself
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, eller jag vet fortfarande inte. Men en kille sa till mig idag och frågade om jag hade ett hjärta. Om jag känner kärlek och värme ?
Jag tänkte ett tag och heltplötsligt kom fram till att jag inte trodde jag hade det. Det känndes helt ärligt helt tomt när jag försökte känna efter vad jag tyckte och tänkte. Jag är så låst i mig själv. En jävligt feg människa, en låst tom människa. En igentligen jävligt patetisk människa, som nästintill lurar sig själv. Det va nära där att jag lurade mig själv att jag inte hade ett hjärta. Men kom faktigskt på ganska snabbt igen att jag hade/har det. men visst att mitt hjärta kanske inte alltid är det snällaste och alltid känner kärlek, men jag menar vems gör det ?
Och vipps i konversationen så öppnade jag mig totalt. Jag kom på en helt ny sak om mig själv. Att det faktigsk kanske är så att jag är lite rädd för sanningen. Att man faktigskt inte bara kan ha sig själv. Att man behöver någon att växa med. Vet inte. Faktiskt känndes jävligt bra att först få känna tomhet. men helt plötsligt bara allt vände till positivt tänk. Och att det va just det personen som fick höra det och va med. det kunde jag ju aldrig tänka mig.
Helt ärligt hade jag tänkt att den personen kommer jag låsa mitt hjärta för vid den punkten dit jag öppnat mig nu. Men på något knepigt sätt hittade Han/Hon nyckeln och öppna en liten del. och ah. kanske är bra att dela med sig. Man kanske hittar mer vem man igentligen är. även fast jag känner mig själv och vet vad jag ska göra och inte för att saker ska gå och funka som jag vill. så kan man ju alltid hitta fler pusselbitar. och det känndes faktiskt inte så hemskt som jag trodde.
Nu ska jag gå ut och gå en nattis med vovvsingen sen ska vi gå och lägga oss.
You are a wonderful person. You can see things no one else can see. And I know with a little help, you can see what you want to see. Do not forget that you actually have a skill not everyone has, you have a heart, and you listen to it.
Be cool!
Jag tänkte ett tag och heltplötsligt kom fram till att jag inte trodde jag hade det. Det känndes helt ärligt helt tomt när jag försökte känna efter vad jag tyckte och tänkte. Jag är så låst i mig själv. En jävligt feg människa, en låst tom människa. En igentligen jävligt patetisk människa, som nästintill lurar sig själv. Det va nära där att jag lurade mig själv att jag inte hade ett hjärta. Men kom faktigskt på ganska snabbt igen att jag hade/har det. men visst att mitt hjärta kanske inte alltid är det snällaste och alltid känner kärlek, men jag menar vems gör det ?
Och vipps i konversationen så öppnade jag mig totalt. Jag kom på en helt ny sak om mig själv. Att det faktigsk kanske är så att jag är lite rädd för sanningen. Att man faktigskt inte bara kan ha sig själv. Att man behöver någon att växa med. Vet inte. Faktiskt känndes jävligt bra att först få känna tomhet. men helt plötsligt bara allt vände till positivt tänk. Och att det va just det personen som fick höra det och va med. det kunde jag ju aldrig tänka mig.
Helt ärligt hade jag tänkt att den personen kommer jag låsa mitt hjärta för vid den punkten dit jag öppnat mig nu. Men på något knepigt sätt hittade Han/Hon nyckeln och öppna en liten del. och ah. kanske är bra att dela med sig. Man kanske hittar mer vem man igentligen är. även fast jag känner mig själv och vet vad jag ska göra och inte för att saker ska gå och funka som jag vill. så kan man ju alltid hitta fler pusselbitar. och det känndes faktiskt inte så hemskt som jag trodde.
Nu ska jag gå ut och gå en nattis med vovvsingen sen ska vi gå och lägga oss.
You are a wonderful person. You can see things no one else can see. And I know with a little help, you can see what you want to see. Do not forget that you actually have a skill not everyone has, you have a heart, and you listen to it.
Be cool!
Kommentarer
Trackback
