writtenlife

Tankarna blåste med vinden, Allt blev plötsligt svart. Riktningen som jag nu följer, Vart leder det.? Vart kommer jag ut ? hamnar jag där du sa där du lovade eller hammnar jag i hålet jag en gång grävde ? Det ända jag vet är det som vart, Om jag ens vet det. Allt är så surrigt och kvavt, och det känns som att hoppet är hopplöst. För jag vet att du kan få någon bättre, Så nu försvinner jag.

Tankarna hamnade på uppväxten. Hur och vart det kunde gå så snett, eller är alla ungdommar som jag ? Jag tror jag inte, kanske ska jag vara glad för det, med tanke på att man ska vara glad för det lilla.

Alla saker som hänt, allt som skett det har skett och det är inget jag kan ändra på. Jag kan ändra på saker genom att inte göra om dom eller att välja en annan bana. Tycker jag har gjort det nu, men får ingen kredit för det. Folk är bara rädda och tror det inte. är det för att folk hade tappat hoppet om mig och aldrig trott att det kunde hända eller för att man inte märker en förändring ? Jag ser en stor förändrning, och jag känner det oxå. vill bara att andra ska se det jag ser, och förstå det jag känner.