writtenlife

Jag är en person som allt för ofta tänker lite långt. Jag har alltid en bak tanke med det jag gör, och ser alltid igenom folk, Fast det är inte alltid det varken stämmer eller går bra med min baktanke. Men det är ofta man tänker, Så enkelt kan det inte vara. Eller jag tänker oxå varför gör Han/Hon '' det '' Så. Det måste vara någon mening.

Jag har hamnat i en period där jag märker att jag drar mig undan folk med problem, jag blundar för dom, Vill varken se eller hjälpa, för jag vet att jag själv blir sviken och det tar mycket energi ifrån mig, Alla vet ju villka energi slukande rovdjur en människa är. Falsk och aldrig helt ärlig.

Så just nu känner jag med så sjukt många. Ska jag vara ärlig så nästan alla runt omkring mig. Alla känns falska och fejk, och jag känner att dom flesta genomskådar jag och jag ser ärligt rakt igenom dom. Jag förstår inte hur man kan spela sånna spel. Och igentligen så är dom så tydliga så det är löjligt.

Jag känner nu att det är dax för mig att dra mig undan för jag vill inte spela spelet ni alla spelar. Jag tycker det både är patetiskt och idiotiskt. Jag menar, ni kan väl försöka vara er själva iallfall. Tänk på det nu folket, Att ni får spela korten rätt, Ni kan inte va en person med mig, men sen när andra ser slår ni på skal eller tvärt om. jag tänker inte va den som ser er spela eller känna att ni spelar emot mig.

Så jag backar av nu. Jag börjar om med att köra mitt eget race igen. För det funkar inte.. Idioti bara.!

 Nu vet ni ännu en gång hur jag tänker.. Men ah..



PEACE!