writtenlife

Det har under en lång period funnits tv-program som lägger sin tygd på större människor och fel mat vanor, Tidningar har även alltid haft smala modeller som ett ansikte utåt men vi människor runt om kring har omedvetet börjat ta efter tränden som skapats. Redan tidigt börjar det. I lokaltidningen skrivs det mycket om att dom som står längst ner på samhällsstegen lever ett farligare liv med mer risk för fettma tex än dom i medel och överklass. Detta menar dom på att det är för att dom oftare gör tex rutinundersökningar och hittar då tidigare cancer i brös eller livmoderhals. Men med det tror jag har en grundlig förklaring redan ifrån liten. Allt har sin början och omdevetet när man kollar på tv eller läser tidningar så fasnar saker som man inte tänker på. Detta med vikt har alltid vart en stor tabu, Vare sig man är liten eller stor, Mycket har nog med grundskolan att göra att saker blir som det blir, Kanske va man lite mullig som liten och blev mobbad och uttstött för detta så kallade problem att man då tar tag i problemet för mycket och tänker aldeles för mycket på sin vikt att det tillslut inte går att sluta och se att det blivit för mycket, Eller för andra kanske detta tar en helt annan vända att man äter mer och rör sig mindre för att detta blir en jobbig situvation och istället för att ta tag i problemet så gömmer man sig och blir sittande ätandes istället. Vem säger att det är lätt ? Människor med ett problem som detta lider utav en stor risk och kanske är det inte bara kropsliga problem utav även psykiska. Om man redan blivit stor än gång så är det självklart jobbigt att ta tag i problemet, att kanske äta mindre och nyttigare eller att ta raska promenader lite oftare, men det är nog väldigt svårt att ta tag i själv, Och det är säker ännu svårare att be om hjälp för det är faktiskt endast sitt eget fel att det blivit som det blivit. En människa som lider utav fettma tycker med all säkerligenhet att det är jobbigt att gå ut på stan eller i sammhället, Och det är säkert minst lika jobbigt om inte jobbigare att gå till läkaren och göra grundliga undersökningar ofta. Läkaren kommer att på peka vikt och skadorna personen utsätter sig själv för och få personen i sig att må värre över situvationen än innan och vem går fri villigt och hör negativa saker om sig själv ? Det samma med dom underviktiga människorna, där är det inga problem att gå ut och gå eller att äta en fett och kalori snål mat, Utan att istället äta lite mer och inte träna så mycket, Balansen mellan för lite och för mycket för en person som detta är med all säkerligenhet svår att hitta. Och bara tanken på att gå till läkaren och göra grundliga undersökningar med det problem ger nog en stor ångest klump. Är detta en trend eller är det hets ? En tanke som slog mig när jag läste lokaltidningen och hur dom skriver att det har med att göra vart man står på stegen va att dom har både rätt och fel i vad dom säger. Att en underklass människa utan jobb som lever på socialbidrag redan i det skedet mår psykiskt dåligt, och vem orkar då göra riktig mat ? Eller vem skulle då orka gå ut och röra sig och mötas utav massa leenden och va tvungen att le tillbaka ? Eller om fettman eller undervikten låt oss kalla det ( Anoroxia ) skulle blivit problemet i äldre ålder och inte utav den andledningen som jag skrev om innan så är det nog en bidragande orsak att man inte har pengar. Men att en medelklass människa skulle vara duktigare på att undersöka sig än underklass är något jag har svårt att tro. En medelklass är ofta en slit myra och som hellre lägger lite tid på jobbet än att gå till läkaren för att få in en extra krona. Men tid för att lägga på sig, eller att va matt för att man inte äter har man inte heller tid med, Så en sväng till gymmet då och då anser man kanske gör susen. En överklass människa har ju faktiskt all tid i världen, Ofta rullar pengarna bara in och tid för att träna och se snygg ut det skulle väl alla göra om pengarna ändå redan fanns ? Vad är detta med gym ? Ja vad är detta ? Tanken den har slagit mig många gånger och jag tycker att den slår mig allt oftare. Ungdommar som lägger ner mycket slit och fritid på ett gym, En lokal med massa speglar och tunga vikter, Kanske ger det bättre självförtroende och detta är något alla behöver mer utav. Men kan det vara nyttigt ? Man ser så många unga killar lika väl som tjejer som står och tar i för kung och fosterland och visst blir detta till en tävling ? Vem som får fastast kropp på snabbast tid! Vem som får störst och synligas muskler? Och vem tar tyngst vikter får vi inte glömma ? Att pressa sin kropp i någon annan takt måste bara det vara farligt ? Inte sant ? Och även där tror jag mobbningen ger utlopp. Inte så att man mobbar någon annan eller blir mobbad själv, Utan att man faktiskt mobbar sig själv. Min egen tro är nog att inget utav sätten gör att man mår bättre, Varken att träna, äta, eller svälta sig tjänar något till. Jag anser nog att man inte ska tänka så mycket på vad det är man gör. Har man ett jobb, lite nöjen, och äter en normal mängd så behöver man inte tänka så mycket på övervikt eller undervikt. Men jag anser att man borde gå och rutinundersöka sig lite oftare.!